Jag vill bort, bort i från mina tankar.. Snälla låt dom försvinna..
Hur ska man döda känslor? Hur ska man redera tankar?
Jag vill inte må dåligt, jag vill inte..
Jag vill bort, jag vill härifrån..

Jag vågar inte smsa honom..
Jag vågar inte ta en chans till..
För mina chanser blir bara till problem..

Igår skulle jag gå ner till Eriksberg, ah jag var ju "halv vägs ner" så får jag ett samtal ifrån Felix. Han hade tydligen sett mig vid Eketrä gatan, så kom han och hämtade mig vid Eriksberg Centrum. Thank god! :P
Jag orkade fan inte sitta där i 4 timmar och bara lipa till döds. Men men..
Vi drog hem till honom, och han hade tydligen ett antal vänner där och dom var svin packade.. Haha gött var det, och riktigt jävla roligt..
Så han drog i mig ett antal öl och jag blev ganska full, men gött var det..
Jag slapp tänka på vad fan som pågår i mitt huvud, i min hjärna, i mitt hjärta. Tårarna kom när jag låg på golvet på en madrass, och bara glodde ut genom fönstret.. Hur packad som helst men önskade att jag satt nere vid hamnen i Eriksberg med dig.. Varför kan du inte bara skicka ett sms och säga att allt är bra? Jag behöver det.. Jag behöver dig! Jag mår piss..
Jag förstår inte vad jag håller på med.. För det är du som inte vill träffa mig, eller prata med mig.. Du svarar inte på mina sms eller mina samtal.. Och ändå är det jag som får sitta här och slita ut mitt hjärta i texten, jag behöver bara din tid och dig, resten tar vi båda hand om.. Jag vill inte stressa in i något, jag vill ta det lungt fram, men jag vill inte att det skall gå så långt fram att vi aldrig ses, eller aldrig pratar..
Jag behöver dig..
Jag vågar inte ens skicka ett sms till, för jag skickade ett antal igår..
Men sen vet jag att du inte kommer att svara och det gör bara ont och veta om det.. Jag ville bara få ett svar, ett svar på min fråga!
Varför gör du det inte bättre? Varför kämpar du inte? Varför kastar du bara bort det? Det är detta jag inte orkar! Att spotta ut mina känslor och inte få något tillbaka.. Men jag orkar att kämpa, just nu iallafall..
För jag vet att vi kan funka om du bara vill, om du bara lägger ner tid och viljan i detta..
Jag behöver dig..

Ville supa idag, ville bara dränka mig i spriten, bli riktigt full och bli ner kastad ifrån ett hus tak.. Men istället för att ha det gött, så sitter man här hemma och bara dör av tröttsamheten och alla jävla känslor som tar över kroppen..
Jag fattar inte hur mycket en människa kan tåla egentligen.. Jag har vart igenom detta så jävla många gånger att jag blir trött på mig själv, som låter mig själv falla för en människa.. När jag vet att ingenting för mig håller, jag får aldrig vara lycklig.. Så fort jag har något jag vill ha, så är det någon eller något som putter bort mig och trycker ner mig i marken..
Jag vill ge så mycket, jag vill bara känna känslan, jag vill ha en människa jag kan vakna  brevid, jag vill ha en som kan vara där för mig, vad som än händer.. Jag vill ha en som vill vara med mig, som känner likadant.
Som inte är rädd att visa sin kärlek, som inte är rädd att visa känslor, eller att man har några..
Vad gör jag nu? Jag är trött på kärlek, jag är trött på att vänta.. Jag vill inte vänta på någon, jag vill inte..
Ändå gör jag det.. Vad fan är det som är fel på mig?
Jag orkar inte mer, vad fan är det för liv man har egentligen?

Allt är piss.. Jag önskar jag kunde få in detta i ditt huvud..
Jag önskar att jag kunde få dig att fatta, få dig att förstå..
Jag orkar inte..

Ha det Peace
Nu är det dags att Pernilla tar en sväng ner till Eriksberg och bara drömmer.. Tänker och hoppas..
Sitta där tills vinden vänder..

jag har tappat all kontroll, kan inte ta beslut
jag är fast i en cirkel, och hittar inte ut

vem försöker jag vara, nån jag inte är?
jag har spelat och låtsas men aldrig känt såhär

jag var knoppen... som blommade
men sedan vissnade
jag hör ditt namn, när jag sitter här i tystnaden

held your hand, then you slipped away
and i may never see your face again
so tell me how to feel the emtyness inside
without love, what is life?

Ena stunden vill jag bara glömma allt.. glömma dig, glömma detta, glömma oss..
Men sen när man tänker på allt, så går det fan inte!
Jag är så jävla tveksam, och jag är så arg på dig för att du gjort mig tveksam!
Jag trodde detta skulle funka, jag trodde att vi skulle bli glada med varandra.
Men det var väll bara jag som kände det, det var väll bara jag som ville ha det som in i helvete..
Du har tagit mitt hjärta, du har mitt hjärta, du håller i mitt hjärta förfan..
Jag vet inte vad jag skall göra, för det känns som jag slits mellan två världar, två känslor, två människor..
Jag vill höra dig säga dessa ord, orden som får en människa att gå vidare.
Jag vet ju fan inte vad du vill! Jag skiter i fall du säger att du sagt att du berättat för mig vad du vill.. För det känns inte! Dina ord känns inte, dina känslor går tydligen en annan väg, för här är dom inte..
Det ända jag ville, var att vara med dig, få bli din och du min.
Bara få känna den underbara känslan, att allt är som det skall vara..
Men nu vet jag inte, jag vet inte vad jag skall göra, för jag vill så jävla inte gå vidare, detta mellan oss har ju förfan inte ens börjat, men ändå börjat så mycket att jag inte kan lämna dig..
Jag kan inte! Jag vill inte! Jag har inte styrkan kvar för att lämna dig, glömma min känslor.. Dom är så jävla nya, så färska, dom liksom precis hunnit lägga sig.. Mina tankar har precis börjat cirkla runt dig, mina drömmar har fastnat hos dig, mitt hjärta har börjat känna dig..
Asså, allt kanske låter så jävla töntigt, men jag vet inte hur jag skall förklara det mer.. Det känns som jag börjar ta slur på förklaringar!
Så snälla hjälp mig då!
Vill du ha mig? Vill du ha oss? Vill du ha detta?
Eller lämnar du mig? Glömmer du mig? Kastar du bort det?
Jag behöver en väg, en skylt, en finger som pekar vart jag skall gå, vilken väg jag skall ta, och det är du som visa mig vägen, jag vill inte gissa längre..
Ge mig ett svar, ge mig dina ord, ge mig det du känner, vad vill DU?
Låt mig inte vandra runt, vilsen och helt borta..
Ge mig en direkt väg!
Jag vill ha dig, jag vill bli din, jag vill känna att du verkligen tycker om mig, att du verkligen är kär i mig..
Nu är jag tom på ord, nu vet jag inte vad jag ska skriva mer..
Jag är helt slut och jag är ledsen, jag har ont i mitt hjärta, jag briser..
Det är som att känslan äter upp mig inuti..

Håll mig hårt, eller släpp mig föralltid..

Jag är lite trött på denna bloggen nu faktiskt.. Den är rätt seg!
Vill skaffa, eller ah har skaffat en "blogg.se", men jag vill ha en bättre sida, men vet fan inte hur man gör. Ändå går jag i media :P!
En bättre design vill jag ha!
Någon som kan hjälpa lilla Pernilla? ^^


Köss

Jag biter ihop, jag kämpar..
För mitt hjärta orkar inte smärtan..
Det är detta jag vill, men vad ska jag säga?
Vad ska jag göra?
För att få dig att inse att det är så här jag känner..
Det är du.. Det är dig Pernilla vill ha..
Men det känns som jag står här ensam kvar..

whitout love, what is life?