Fan händer med världen egentligen, allt folk jag kände alla, som umgicks med, alla som stod mig så nära.
Alla har fan gått vidare, alla har pojkvän/flickvän, jag är den ända som är singel, det är fan crap.
Jojo, det är väll trevligt och braför dom, men fan visste inte att alla skulle hitta sig någon så här jävla tidigt. Jag min stackare, har fan vart singel i två år nu och börjar tröttna på det som fan asså.
Fan skall mitt liv vara så jävla skit för?
Eller skit och skit, träffar typ nytt folk varje dag typ. Men helvete, det är inte samma sak. Är det inte min tur att hitta kärlek? Blir så jävla arg att man sitter här och tjatar om kärlek och samma bröt. Varför kan det inte bara hända mig liksom?
Börjar bli smått irriterad på mig själv och på "karma" eller vem det nu är som förstör för mig. Varför måste det alltid vara på mig?
Är jag en sådan dålig människa? Nåväl, bad things happens to bad peolpe.
"Karma" skickar massa engångsligg och massa jävla puckon som har flickvän, eller idioter. Varför kan du inte skicka en kille som mig typ, som vet vad fan jag menar och vad fan jag har för humör. Men nej då, snart skiter jag i killar, kärlek, och den skiten.
"Karma" har en förbannelse över mig. Så därför förbannar jag "karma", bara för att den gjort mitt liv till rena skiten.
Har lust att bara sitta här och svära, gapa och skrika men det går ju intebara för att mina grannar är gammla och dom behöver sin sömn :P haha
Men fan, skiter det sig med killar på har jag ändå ett annat alternativ.
Är alltid lika bra att vara bisexuell :)
Nej, men nu skall jag sova. Är skit trött och denna datan har så mycket virus att jag snart kastar ut skiten ifrån 7 våningen. *ARG*

Godnatt

xoxo pernilla

Jag vet inte vad jag skall göra, med kärlek och skit.
Jag var kär i C, ville ha R och K ville ha mig men jag vill inte honom och nu vet jag inte vad M gör med i bilden liksom. Ett fylle strul eller?
Nej men asså, jag vet ju inte var jag har den killen liksom. Träffade han första gången i Lördags, men fan redan nu så måste jag veta vart jag har honom liksom. För att han frågade mig ifall vi skulle bli tillsammans och då måste ju ändå han vilja något framöver. Men gud, jag förstår inte varför jag oroar mig om det nu liksom. Jag är inte en sådan desperat tjej som behöver någon så fort jag träffar personen liksom. Jag vill lära känns personen och sen ifall jag känner något så kanske det kan funka, och då KANSKE jag kan tänka på att bli tillsammans med honom. Men nej, inte första dagen jag träffar honom. Och det får mig att bli lite lite lite lite tveksam om ifall han verkligen är så desperat av att bara få ha någon liksom. Om han nu är det, så kan han ju liksom ta vemsomhellst. Och nej, en sådan kille vill jag inte ha. Hade han frågat mig en vecka efter jag gjort slut med mitt ex så kanske jag hade sagt ja, men nu så vill jag lära känna personen. Jag är 17, jag är inte 13-14 längre. Jag har växt ifrån det med att vara desperat efter att ha någon, man måste (MÅSTE) lära känna personen först liksom, det är fan bara ett måste. Så jag förstår inte vad han håller på med, eller så var jag så trevlig och go i Lörsdags att han kände bara på aig att han ville ha mig. Vad vet jag liksom! haha
Det finns två alternativ på vad han verkligen menar, och jag tror mer på att han är en desperat kille. Jag hade inte trott på honom ifall han sa att han verkligen klickade med mig och sånt, för det tror inte ens jag på. Och det gör nog ingen annan heller! :P
Som sagt, han vet inte vem jag är och jag vet inte vem jag är. Han kan ju inte allvarligt talat mena att han kunde bli tillsammans med mig "bara så där". Men vi får se, jag får prata med honom och se vad  han verkligen menar. Annars så var han bara ett fylle strul. :)

xoxo pernilla

Lördagen, skulle jag, petra och david på fest i Masthugget eftersom Maria fyllde år förra helgen. Men det blev inte av, så vi drog in till stan iallafall bara för att träffas och försöka hitta fest. Så vi satte oss på café Vanlij och tog oss en liten fika vid typ 6,7 tiden något åt det hållet. Vi försökte ju ringa alla på våran telefon lista och kolla ifall folket hade någon fest. Sen kom Petra på att, vi skulle ringa Vera. Eftersom den bruden har ju alltid fest liksom.. Haha
Så vi ringde henne och checkade läget, och självklart ville hon ha fest men dom var lite få folk och få sprit. Så vi drog dit med vår sprit och chillade  en stund, sen kom det vara mer och mer folk. (David, Petra, Vera, Jag, Ben, Maurio, Therese, Rasmus) Så det var lite roligt att sitta där och prata lite och ta det lungt, sen träffade ju vi lite nytt folk. Hehe :)
Japp, men vid två tiden så drog festen till Maurio, bara för att Rasmus och Therese skulle in till stan vid 3. Men det blev en timme tidigare! :)
Yes, och kvällen/Morgonen hos Maurio var minst lika rolig. Där satt vi i "källaren" och drog några bärs och shottar. Svin kul!
Sen helt plötsligt så hade vi tydligen parat ihop oss två och två, Petra/David, Vera/Benjamin, Jag/Maurio. På ett sätt såg det så jävla löjligt ut, det var verkligen som dom hade planerat in detta. Haha
Och jag blev lite chockad, för jag fick en fråga igår som jag inte var beredd på. Lille M, frågade ifall vi skulle bli tillsammans och det var inte en fråga som stod med på min lista. hehe :)
Men han fick svaret som ni alla kanske vet, man kan ju bara inte bli tillsammans första dagen man träffas. Det går ju bara inte, jag känner ju liksom inte honom och han känner inte mig. Haha "verkligen inte"
Hade han kännt mig så tror jag inte han hade frågat det faktiskt. Inget illa menat om mig själv eller något, visst men vafan jag tror inte han hade velat bli tillsammans med en knasboll. Jag är inte som andra och det vet han inte än, så det får vi ju se hur det blir när han väl börjar lära känna mig. Haha
Yes, men efter hela kvällen när alla kände att dom ville hem "alla menar jag med Benjamin" :P så gick vi upp och tog på oss och så, sen så gick vi in i ett rum där David låg så sa han att han skulle sova där, och självklart ville Petra också sova där. Och jag hade percis sagt till Maurio att jag inte ville sova där för det hade vart ganska pinsamt, men eftersom alla andra skulle sova där så ville ju inte jag gå hem själv, så Maurio lät alla sova där bara för att annaars hade jag inte sovit där. Haha (smarta jävel) :P
Yes, men Lördag-Söndag är en kväll jag sent kommer att glömma.

Japp, men nu skall jag och Petra gå och käka.
Ha det bra.

xoxo pernilla

Ja nu sitter man och kollar på tv en Fredag och passar lillsyrran, visst är livet roligt? :P Neh, så skall jag inte säga. Det är roligt att spendera lite tid med min lilla syster, det är inte ofta jag gör det. Jag är skyldig henne den tiden, hon har tagit hand om mig i vissa tilfällen, nu är det min tur att vara stora syster. Hon är en underbar liten flicka, väldigt pokjig av sig. Det är bra, för då skäms hon inte, och det skall hon inte göra heller.
Jag ångrar verkligen dom gångerna jag var så himla taskig och tryckt ner henne, det är dags att växa upp. Jag kan inte vara kvar i 14 års ålderna, det är så dom små ungdommarna gör nu för tiden, trycker ner varandra. Det är liksom vi, dom äldre som skall vara dom positiva och stötta dom små så att dom orkar vara kvar i skolan och att dom orkar vara sig själva. Hon har alltid vart en liten buse :)
Jag är ändå 17år, fyller 18 om två månader, jag tycker det är dags att växa upp nu, jag måste kunna växa upp för att vara Idas stora syster. Det är vissa som inte förstår vad man menar, eftersom att vissa har inte småsyskon. Dom själva är någon annans småsyskon, och visst det är jag också men man borde veta när man sårar sina egna syskon eller när dom är ledsna. Dom måste ju ha någon att prata med, när det gäller mensen, killar, stilen, kompisarna och sedan resten som man upplever när man växer upp och blir äldre. Och jag känner att det är min tid att växa upp och vara den stora systern för henne, jag måste kunna vara den som säter sig och pratar med henne om allt möljigt. Och hjälpa henne med hennes läxaor när hon behöver det, fast man inte orkar. Det är ett måste för mig.
Från och med nu handlar inget om mig, nu är det familjen och att hjälpa min lilla syster genom skolan och hennes uppväxt. Jag säger inte att jag skall vara hennes "föräldrar" för det har vi redan två underbara föräldrar till. Jag skall vara hennes syster, och jag känner det att jag inte alltid varit det för henne. Dom andra två systrarna vi har, spenderar inte sådan tid med oss, så jag vet inte riktigt hur jag skall bete mig runt dom eller vad man skall säga alltid. Och därför vill jag att jag och min lilla syster skall ha ett bra syskon förhållande. Det är viktigt för både henne och mig.
Nej, nu skall jag sätta mig i soffan igen och kolla på simpson med lillsyrran.
Men jag kommer tillbaka, det lovar jag! ;)

jag älskar dig, lillsyrran! <3

xoxo pernilla

Idag så satt jag, petra och petra på ett café mellan järntorget och hagakyrkan, och planerade lite till framtiden. Hehe
Vi hade tänk att öppna ett eget café, som ligger centralt (stan).
Det är faktiskt en kanon idé, som jag kom på då. :D
Vet typ vad det skall heta och sådant dära, men man vet ju aldrig ifall det händer liksom så då måste man vara förbered.
Jag hade lätt skaffat ett café med dom två, bättre människor finns faktiskt inte. :)

Yes och imorgon skall jag och Petra på fest hos Maria, jag vet inte vad jag skall köpa, jag vet inte vad jag skall dricka, jag vet inte vad jag skall ha på mig, jag vet inte vart det ligger.. Jag vet ingenting! hahaha
Jag har liksom inga "fest kläder" om man säger så, skit också..
Jag vet iallafall att jag skall ha på mig mina snygga högklckade skor, sen får jag väll kolla vad det finns för kläder som gömmer sig i min garderob :).

Och nu skall morsan och farsan till volvo festen, eller den gala middagen, eller vad fan det nu är så jag är helt ensam hemma :D
Yesyes, det är göttans!
Volvo 50år eller något åt det hållet, vi älskar volvo :)
- ingen ford på våran gård, och ingen annan heller än volvo.
VOLVO - VI ORKAR VI LITE OCKSÅ ;P

xoxo pernilla

Jaa.. Änu en dag i härliga "paradiset".
Fick reda på igår att KR har vart kär i mig sedan vi började "umgås",
det kom som en chock faktiskt.. Ja så nu vet jag inte vad jag skall göra, jag känner liksom inget för honom. Inte så han gillar mig iallafall!
Och vi umgås liksom inte så ofta, eller ingenting alls rättade sagt.
Sista gången vi träffades var i sommras på den festen i Tuve, men herregud det var ju hur längesedan som hellst. Och han är fortfarande kär i mig?
Hmm.. På ett sätt så tror jag honom faktiskt inte, han har liksom inte träffat mig på ett halv år typ och vill fortfarande ha mig? Jag själv vet inte ens ifall jag är en sådan speciell person som han säger att jag är. Jag tror inte han vet så mycket om mig och jag tror inte han känner mig direkt mycket. Han är säkert bara "kär" i tanken på att vara "kär" i mig (om ni förtsår vad jag menar). Jag har tröttnat lite på killar nu faktiskt, jag fallar bara för killar med flickvän och sedan när dom tycker om mig så undviker jag dom. Vad är det för stört och för fel på mig egentligen? Jag kan ju bara inte vara helt frisk :P
Jag vill kunna gilla någon tillbaka, jag vill hitta någon som jag verkligen kan gilla. I det "stadiet" så har jag bara kännt så en gång. Då jag var tillsammans med Andreas, så kände jag faktiskt att "detta kan funka" eller att "han gillar jag verkligen" och det gjorde jag också. Alltså har jag bara vart riktigt kär en gång och det var i en kille som inte ens ville ha mig så länge. Två månader och en vecka funkade det "sådär" sen blev allt till skit och jag mådde hur dåligt som hellst. Det kanske är därför jag går efter killar med flickvän för att dom kan inte såra mig på det sättet jag blev första gången.
Det låter verkligen behöver gå till en pskykolog eller något, för jag faller för fort men jag kan inte vara tillsammans med personen, jag hittar alltid fel på personen som gör att jag inte vil ha honom mer, och passar det inte för mig så passar det aldrig liksom.
Och det med C, är nog bara en kille jag vill ha bara för att han har flickvän men gör han slut med henne så vill jag säkert inte ha honom längre.
Det var nog  bra att jag satte stopp för det nu annars hade jag säkert sårat honom oerhöt mycket.Och det vill jag inte, för att han har vart en sådan bra kompis i 5år och det vill jag inte kasta bort. Aldrig!
Jag hör inte av mig på ett par månader, kanske på ett år.. Jag vet inte än.. Men ett tag får det bli iallafall, för jag är inte redo att umgås med dig igen när jag känner såhär och du känner likadant. Det kommer bara fortsätta med en onda cirkeln.
Förlåt, men jag behöver tid.. Tid till att komma över dom här känslorna, för jag vill inte sumpa våran vänskap för en liten känsla som kom ivägen.
Men du har vart kanon dom här två månaderna (då det vart vi)..

Förlåt!

xoxo pernilla

November, December, och 22 dagar i Januari, mina sista dagar som 17år. Kan inte sluta tänka på det, kan inte sluta säga det eller skriva det.
Vafan, 18 är ändå en "vyxen" ålder, jag börjar bli gammal nu. Haha
Nej, men krogen och köpa egna cigg och flytta hemifrån och studenten och jobb.. Nej, nu blir jag lite orolig. hehe! Framtiden kan vara lite skrämmande, men då tar man bara som dagen kommer och låter framtiden sköta sig själv. Den kommer när den kommer! :)
Nej, nu skall jag gå och lägga mig.. Godnatt

xoxo pernilla

Det är svårt att vara kär i en kille och vilja ha en annan.. Men båda har flickvän! Hur i hela helvete skall jag komma över killen jag är kär i?
Jag vill ha honom, mer än allt. Jag har berättat för honom hur mycket han betyder för mig och hur mycket jag tycker om honom och hur mycket jag vill ha honom, det ända svar jag fick var, du kan inte göra något för att få mig att dumpa min flickvän. Han sa liksom att han var kär i mig, det var HAN som sa det från första början, en vecka efter vi träffats (efter ett år) så sa han att han gillade mig mer än en kompis. Sen tre dagar efter sa jag till honom att jag gillade honom mer. Sen gick det liksom lite sakta, efter några dagar så gick vi lite längre än vi hade tänkt liksom. Vi hade inte tänkt göra något överhuvudtaget, eftersom vi inte gjort något innan. Men dt blev som det blev, och jag hade inte ens planerat detta liksom. Jag tänkte inte falla för honom, jag gillade honom för 4år sedan och jag har kännt honom 5år. Vi var tillsammans i en dag eftersom jag dumpade honom nästa dag, jag ångrar det lite faktiskt. För hade jag inte gjort det KANSKE det hade vart vi nu. Men det vet man aldrig, det kanske hade vart katastrofalt (eller hur man nu säger) Men vafan det vet man aldrig eftersom vi inte försökte, och nu äntligen när jag vill, nu när jag verkligen vill att det skall funka så vill han inte. Han vågar inte chansa, han säger att bara för att vi bråkar så skall jag gömma sina känslor och glömma mig. Vilken människa vill glömma någon man är kär i bara för att man bråkar?
Då är du fan i det perfekte förhållandet, det du är i nu.. Lite otrohet gör väll förhållandet mycket mycket bättre eller? Du har en jävla tur att bruden litar på dig, annars hade du suttit i skiten. Jag hade kunnat dö för din skull och du hade lyft ett finger, du hade inte visat något intresse iallafall.
Du är helt hopplös att älska.. Ah, nu sa jag det, jag älskar dig!