Yeees, nu sitter jag i skolan, gick aldrig på den lektioen vi hade för att jag orkade fan inte. Jävla baj!
Som sagt är så jävla trött på skolan nu så det är fan inte sant, jag har inte orken eller styrkan kvar.
Inte nu, inte detta året. Men det är det, får jag inte jobbet nere i Blekinge så vet jag fan inte vad jag skall göra.
Hoppar jag av så har jag fan inga pengar att leva på och då kommer mamma och pappa bli så hemskt besvikna. >_<
Det är det sista jag vill /:
Men jag vill göra det som känns bäst, och om dom inte följer med på den idén så gör dom ju mig jävligt olycklig.
Och det ända dom vill är ju bara att jag skall ta studenten, och det skall jag göra också. Men inte nu bara, för nu går det inte med skolan.
Jag snackade med Petra N förut och hon sa att det kan gå att hoppa av ett år och sedan börja igen, men det är mina betyg jag är orolig över.
Tänk så kommer jag inte in någonstans? Jag vill ju inte hoppa av och sedan inte komma in någonstans. Jag vill ju gå i skolan nästa år, men det är nu jag vill jobba, komma bort ifrån detta dårställe.
Annars går jag fan under. Det är så mycket skit nu så jag orkar bara inte bo kvar här i Göteborg, jag vill ner till Blekinge, 35-40 mil härifrån. Där ingen kan få mig att må dåligt, nej nej nej..
Jag skall få detta att funka, jag skall se till att detta går.
Inga negativa tankar för då blir det skit av allt.
Men det som oroar mig mest, det är dom jag lämnar här, Petra B, Petra N, Christoffer och alla andra stollar jag umgås med.
Jag kommer sakna dom så jävla mycket, jag vet inte ifall jag hade klarat att vara ifrån dom så jävla mycket som jag kommer att vara om jag nu flyttar ner dit.
Men som sagt så kommer jag ju upp varje helg, jag kommer upp julafton och midsommarafton "alla lov" nu då :P
Fan vad livet skall vara komplicerat, tänk så är det inte det jag vill göra, eller det jag vill gå i? "Design"
Tänk så är det något heeelt annat, något jag inte ens vet om.
Jag själv tycker inte jag kan måla, eller rita så jävla bra.
Tänk då på design, det är ju det ända man gör.
Vafan, hjälp mig någon, jag går ju under här!

Puss på er alla!
Älskar dig, min morot<3

Jag orkar inte med skolan något mer, just nu är det för jobbigt och för svårt för mig. Jag orkar bara inte med det.
Därför har jag pratat med Mamma och att få jobba ett år istället och sedan komma tillbaka till skolan.
Eftersom det finns så lite med jobb här i Göteborg så tänkte jag jobba hos min pappas gamla chef som jobbar och bor nere i Blekinge.
Dit vi alltid åker ner i några veckor på sommarlovet, älskar det stället.
Ah, så jag skall snacka med hon Karina eller vad hon heter, imorgon och kolla ifall det går att göra så. Eller iallafall byta till det jag verkligen vill gå i. Men kan jag inte byta så flyttar jag ner till Blekinge i ett år, men går det att byta så byter jag ju. :)
Ah, iallafall vi får helt enkelt se hur det blir med det :)

Skall sova nu, godnatt!

Älskar dig, Carrot<3

En hel helg med dig, gud så härlig den har varit.
Jag kunde inte tänka mig först, ett förhållande med dig. Fråga mig inte varför!
Men nu, jag visste inte vad jag gick miste om.
Jag var för orolig, för osäker, på mig själv. Jag trode inte riktigt på mig själv.
Du bevisade mig fel, du bevisade att jag inte behöver vara orolig eller osäker.
Du har bevisat så mycket för mig, du får mig att må så OTROLIGT bra.
Jag uppskattar dig, fast du är en liten plutt.. tihi ^^
Jag ser upp till dig på ett sätt, på en konstigt sätt.. Haha
Nej, men på ett sätt så har du ett sådant stort självförtroende, ett sådant stort hjärta. Du vill alltid hjälpa alla andra, innan du vill hjälpa dig själv.
Du bryr så hemskt mycket om allt annat folk.
Det finns säkert fler folk som ser upp till dig, och jag förstår dom :)
Du har ett hjärta av guld, och jag vill inte säga att du är guld värd för jag har inte lust med att köpa dig. :P haha
Du betyder väldigt mycket, så skall man säga. Du är obeskrivlig, ingen kan ta din plats.
Jag älskar dig oerhört mycket, bästastebästevän<3


Christoffer Goncalves

Jag älskar dig, Christoffer<3
Yes i do..

It's only yooooou<333

Jag vill.. Ja, jag vill.. Jag vill, verkligen.. Jag vill!!!!! VAFAN...
Jag är 100% säker på att jag vill, men när fan skall jag säga det då?
JAG VILL CHANSA, JAG VILL DET!!! JAG ÄLSKAR DIG!!!
DU GÖR MIG LYCKLIG, DU GÖR MITT LIV TIL DET BÄTTRE, DU GÖR MIG TILL EN BÄTTRE MÄNNISKA, JAG ÄLSKAR DIG!!!
Och jag vill att det skall vara du och jag, nu skiter jag i allt annat, det är du.. Det är dig jag vill ha, for the rest of my life..
Nu och föralltid, jag kan inte sluta säga det.. Mn faaaan vad jag älskar dig.. >_<
IT IS YOU, YOU, YOU!!
Jag har fan vart orolig, och osäker och all skit på "o", hhaahahaha.. :P
Men nu, NU är det DU!!
Jaa, ja ja ja ja, ja det är det.. hahahah :P

Blöööö på mig och mitt stissiga sätt att skriva :P

Bajs i nyllet... typ >_<  haha!!

Nej, men då var det typ "over" with Christoffer.. eller hur man nu säger..
Vi var knappt på "g", men vafan.. Det är iallfall slut med det..
Vi är väll tillbaka på ruta ett "IGEN", efter alla gånger.. Oh, herregud..
Om det skall hålla på såhära så kan vi kan vara på ruta ett, for the rest of our lifes!! >_<
Jag är lite trött på att hoppa fram och tillbaka, i detta så kallade "förhållande" som vi har.. Det är alltid massa starka känslor, sen är det alltid massa drama och alltid massa "breakups".. Nix, nu får det bannemig vara slut på det, jag klarar faktiskt inte av sådant just nu.. Sketolle!
Pernilla vill vara singel, men ändå inte på ett sätt.. Fan jag är knas, men det är bara sådan jag är.. Fan kommer ju aldrig hitta någon som kommer villja ha mig för mig, jag kommer ju bara skrämma iväg stackarna..
Blööööö.. Jag skiter på mig snart :P "inte bildligt talat"
Detta suger ju åsneskit..

Får se hur livet blir
Kram Pernilla

Ja, då var man tillbaka till den gamla bloggen "den bloggen ingen läser" om man säger så.
Nej, men vafan det är väll inget med det.
Ah, men livet har väll gått bra än så länge, sen det puckot i Torslanda var otrogen. Hah, han är ändå inte värd mig. Så han finns däremot inte längre.
Har blivit vän med den människan jag hatade mest, men saknade henne mest av alla jag var ovän med. Konstigt nog, men sant.
Ah, sen så vet jag faktiskt inte vad det är mellan mig och Christoffer.
Vi har vart med varann nu sen trå månader tillbaka, och då menar jag varje dag. Jag vet inte ifall jag har tröttnat på honom eller inte, jag blir väll lite irriterad på honom då och då, men vet fan inte ifall det är därför.
Jag trode då inte det skulle hända något mellan oss, men det hände mer än vad jag trode denna helgen han sov hos mig. Men ja vet inte riktigt ifall jag ville det. "Fan vad jag skriver, jag vet inte" i alla meningar >_<
Skitsamma.. Det var ju skönt och allt så, men jag vet inte ifall jag ville göra det med honom. Han är ju förfan min bästa vän och jag har kännt honom sen sex år tillbaka. Så här seriöst har det nog aldrig vart mellan oss två.

Vi får se hur det blir.
Kram Pernilla

Jag är starkare än såhär, jag är mycket starkare. Just nu vill jag inte vara stark, just nu vill jag bara leva livet dit den tar mig. Jag vill känna känslor när dom väl kommit, jag vill inte planera något än, jag vill inte bestämma något, jag vill leva mitt liv i nuet. Jag vill och jag skall, ta en dag i taget. Jag skall bara skaka av mig, dig och det som vart. Jag vill vara skaka av alla otroligt dåliga känslor och dåliga minnen. Jag vill uppleva saker jag aldrig upplevt, jag vill alltid göra något, fast dom inte är roliga. Jag vill bara hitta på något, jag vill bara le och vara glad, jag vill vara positiv och rolig och sprallig som jag alltid brukar vara. Jag vill inte sitta och deppa eller gråta, jag vill inte inte skära mig själv för att jag mår dåligt. Jag vill inte ha självmords tankar, och ingen dålig energi. Från om med nu, är jag den jag är. Positiv och alltid glad, pratar och tjötar med allt och alla. Utåtriktad och energi full. Jag vill lära känna mer folk, det nya folket. Jag vill få andra att må bra, jag vill få andra att bli glada, jag vill inte att folk skall tycka illa om mig, fast att jag skiter "egentligen" vad folk tycker och tänker om mig så vill jag ju ändå inte att dom skall tycka illa om mig. Jag framstår alltid som en "tyken" människa, det har jag alltid fått höra. Första intrycket; tyken, kaxig och såntdära. Men nu får det vara slut på det, jag vill vara den roliga igen, den positiva och glada. Den gamla vanliga galna pernilla :)Nu handlar allt om mig, och vad jag vill. Jag skall inte hoppa in i något igen, jag skall inte stressa mig till något, skall inte stressa mig till känslorna eller någon annans. Jag skall ta det som det kommer, men alltid vara positiv, vad som än kommer i min väg så skall jag ta det positiv.Det kommer alltid något bra, av det dåliga. Bra, för det behöver jag nu. Det har hänt så mycket dåliga saker nu, så att jag får väll ta det positiva när det väll kommer. Går jag och väntar på det positiva så kommer det aldrig att ske.Jag känner mig redan som en bättre människa, sen så måste jag förlåta alla som svikit mig och gjort mig illa. För det är det ända sättet att gå vidare och komma över till den andra sidan. Men skall aldrig släpa med sig den gamla skiten.Nej, nu skall jag sova jag är ganska trött faktiskt. Och så börjar skolan om två dagar. Man får väll vara fin och fräsh när man kommer tillbaka :DOch sen vill jag bara tacka tre specilla personer i mitt liv som alltid ställt upp för mig i vått och torrt, Petra Becker, Christoffer och Petra Nillsson. Dom tre mest älskade personerna i mitt liv. Jag älskar er grymt mycket!
Godnatt gott folk! :)
xoxo pernilla