Det går inte en dag utan att jag tänker på dig..
Jag vet att jag sagt saker jag egentligen inte skulle ha sagt, men du har bara gjort mig så besviken att jag bara drog med det, släppte ut det i stunden. Och hade jag tänkt efter så hade jag nog inte sagt det jag sa. Men du förstår bara inte hur det känns att vara på denna sidan. Jag har misst den människan som bettyt allt för mig, som vart mitt allt sen du föddes. Jag vill bara att du någonsång skall inse, ska förstå att fast all jävla skit som sagts, som hänt så kommer du alltid vara mitt allt, mitt liv, mitt blod, min familj... Min lillasyster!
Jag bara önskar att jag hade gjort rätt ifrån första början, umgåtts mer med dig när du var liten, visat att jag älskar dig, visa att du verkligen betyder.
Ena stunden så kan jag hata dig för att du gjort såhär, bara lämnat oss, bara vänt din rygg. Och för dom mesta stunderna så saknar jag dig, så mycket att det förstör mig i min vardag.
Jag vet inte ens hur jag ska förklara det längre, jag är maktlös i denna situation, det är du som måste inse att du gjort fel & sagt fel saker till mg, till oss.
Jag bara hatar att du är med dom, jag hade faktiskt inte brytt mig en enda sekund ifall dom dog i en brand, hoppade ifrån angeredsbron, sprang runt och sköt varandra eller ens hugger varandra med knivar. Jag bryr mig faktiskt inte!
Jag vill inte att du ska vara där.. Med dom.. Jag vill inte! jag klarar inte av det, att veta att du kommer att växa upp med dom, göra allt med dom, prata med dom om allt. Det ska vara jag!
Men det är inte därför jag hatar dom, utan jag hatar dom för dom har gjort denna familjen så jävla mycket illa sen vi ens började träffa dom, lärde känna dom.
Jag förstår inte riktigt, och kommer aldrig att förstå, hur dom kan göra såhär, hur DU kan göra såhär.
Fan asså.... Dom gjorde allt för att klippa oss ur ditt liv, dom bad dig iprincip flytta dit, fått dig å röka, ljuga. Dom har fått dig att bli en helt annan människa!
Du som var en pojkflicka, älskade att åka cross, umgås med pappa, du var pappas lilla flicka, du hade din egen stil, du var dig själv & helt underbar.
Men som jag ser dig nu, så gillar jag inte det för fem öre faktiskt.
Sminkar dig som en fjortis, klär dig i absolut ingenting, tror att du är 20år, umgås med dina kusiner som är 20 +, hoppar av skolan (i 9an?????????????) tre veckor innan din avslutning? Du är kaxig, ljuger om att du inte vågar komma hem för att du säger att du är rädd att bli slagen hemma? Det är alltid gap & skrik här hemma, och nej, du fick då fan inte all skit. Men när du började vara ute sent, går inte i skolan och all sån skit, klart som fan att man blir arg på dig då? Vad tror du egentligen? att vi ska klappa dig på axeln och stötta dig? - Det är bra Ida, du behöver ändå inte skolan? :S
Du behöver verkligen inte gå samma väg som dom, men det är ju ioförsig försent nu. Du kommer väl börja jobba i pressbyrån, som dom. Bo där tills du blir 40, inte ha några vänner, osv osv..
Jag hatar detta, jag hatar att du gjort såhär, jag hatar dom!
Jag hatar dom så mycket att jag drömmer om att jag åker upp till Angered och bara skriker på dom, att jag sätter eld på deras hus, med dom i!
Det blir alltid såhär, att man börjar skriva skit om dom, när man nämner dig, eftersom dom är ditt allt /:
Men skitsamma, jag saknar dig iallafall <3



Och snälla Ida... Kom hem!
Jag behöver dig, jag behöver min lillasyster... (U)

Det är upp & ner dagar nu så det skriker om det.. Ena dagen är jag så obeskrivligt lycklig, känner mig på topp, allt är på jävla perfekt & jag allt känns bra.
Men sen som idag, så bara drog det iväg, i bara en blinkning typ.
Jag vet inte vad jag gör för jävla fel, hur jag kan stå ut med mina egna tankar ibland, hur jag ens orkar med omvärlden, och allt som händer.
Jag orkar inte låtsas vara stark, när jag egentligen bara vill lägga mig ner och dö..
Detta med min lillasyster, alltså seriöst, jag klarar inte av det, jag saknar henne så fort jag vaknar, så fort jag öppnar mina ögon på morgonen, så tänker jag på min lillasyster. Jag saknar henne så otroligt mycket, och jag önskar att hon någonsin kunde inse att jag/vi mår dåligt. Jag kan sitta å gråta i timmar bara tanken av henne. Jag känner mig verkligen misslyckad, som syster, som vän, som dotter, som allt. Jag kunde inte ens ha ett förhållande innan allt gick fel, jag kan inte ens vara en stora syster, innan allt bara blåser bort som sand. Och jag försöker, med all min kraft, vara en bra vän, försöker vara där för folk, jag FÖRSÖKER hålla undan mina tankar, mina känslor och mitt liv, när andra mår dåligt. Men det gör nästan allt värre, för jag blir ledsen när mina nära vänner mår dåligt, när dom gråter, när dom känner likadant iprincip.
Jag kanske försöker för mycket? ---- Misslyckas ju ändå..
Får sms, att en viss människa saknar mig, och det tär på mig, det jag byggt upp nu, den tiden jag spenderat med att tro att denna människan inte bryr sig, eller skiter i mig, och jag är inte ett piss. Så får jag detta smset, ioför sig så kan det betyda så mycket, kan betyda något helt annat än vad det jag tror. Men ändå, denna människan kan ändå inte finna sig att bry sig, det kan gå flera veckor innan ett nytt sms kommer, och jag orkar fan inte. Jag önskar att jag hade orken, kraften att be dig att låta mig vara. Men det bara... Det är tankarna som stoppar mig, minnerna som kommer emellan, hjärtat som säger ifrån.
Jag vill kunna klara mig nu, jag vill kunna gå vidare nu, jag vill bara hitta min väg någon gång, jag vill hitta den killen som kommer att älska mig för den jag är och inte den HAN kan ändra mig till.
Mitt skal, börjar bli så tunt nu.. Man kan känna den känsliga sidan bara bubbla upp nu, känslor som bryter sig igenom. Jag vill inte! Jag orkar inte!
Jag hade bara velat spola tillbaka med allt, göra smarta val, gör rätta val, göra fina & snälla val. Jag önskar jag hade en lillasyster, som såg upp till mig, som ville prata med mig om det någonsin var något, men tyvärr finns det ingen stopp knapp någonstans, eller någon sopla tillbaka knapp, och jag blir tokig.. För jag vill inte gå längre, med detta.. Jag känner mig förstörd!
Sen är det små saker mitt emellan allt, som gör att vardagen bara faller samman, som får mina ben att vika sig. En tyngd jag själv skapar, för att ingenting går rätt, ingenting går som jag vill, ingenting.... Ingenting!
Måste en människa inte finnas, för att få dom att bry sig? För att få dig dom att kanske inse att, Jo, hon var verkligen en tjej jag ville leva med, eller, Jo, hon var någon fan min syster ändå.
Nu vill jag bara dränka mig i jobbet, dränka mig i allt annat man kan få tankarna att vänta lite.
Jag vill vara glad, jag vill kunna le igen, jag vill kunna känna mig lyckad, en HEL dag, iallafall i någon enstaka timme. Som förra sommaren, där var allt perfekt för mig.
Men jag känner inte för att resa mig upp denna gången, jag orkar inte leta efter något som jag redan haft, fast bättre.

Ler jag, så har jag fortfarande beskymmer bakom.
Skrattar jag, så gråter jag inombords.
Visar jag kärlek, så önskade jag att det var till någon annan.

Blink-182 - I Miss You
Sum 41 - With Me
Dead By April - Losing you
Rihanna ft. Eminem - Love the way you lie &/part2
Oskar Linnros - Från och med du

Det går inte ens att förklara, hur jag mår & hur förvirrad jag är.
Allt bara.. Jag mår så dåligt över allt som hänt med min lillayster, jag vet inte vad jag ska ta mig till, och det är så mycket skit nu som ligger över en. Så mycket känslor som jag inte vet vart jag ska göra av. Jag är helt förvirrad, jag önskade att jag jobbade varje dag, 24/7, i disken, och bara stressa. Något som får mig att sluta tänka, på människor, på allt som hänt, på allt som händer, och på allt som kommer att hända. Jag orkar inte mer, jag önska det fanns något jag kunda göra för å glömma, för att kunna gå vidare ifrån allt, bara släppa det någon jävla gång.
Jag saknar min lillasyster, jag saknar massa annat, jag önskar jag gjorde andra val i livet, men ändå inte, jag önskar att vissa saker inte har hänt och vissa människor jag inte träffat. Dom som fått mig att må dåligt, dom som fått mitt hjärta utslitet.
Jag känner mig helt vilse i mina egna tankar, jag orkar inte ens bry mig längre.

Fuck it, be bad!