Låten jag spelade samtidigt som jag skrev :$ : Ronan Keating - If tomorrow never comes.


Hur ska jag förklara?
Att just dom orden, stack mig rätt i hjärtat.
Allt bara dör nu, allt bara vissnar.
Mina känslor förvinner, för varje tår som rinner ner för min kind.
Jag känner ingen kärlek längre, jag känner bara smärta.
Det gör ont, så j*vla ont.
Men vad ska man göra, jag lever väll för smärtan, för det är de ända jag någonsin kännt i mina 20år.
Jag vill bara göra något åt detta, denna gången.
Jag vill våga, men jag är sen sådan j*vla mes. FAN!
Det räcker inte med tillfällig smärta, jag behöver något annat att tänka på.
Något som gör ont kroppsligt, den smärtan hade jag nog klarat mycket bättre än denna.
Denna smärtan bara tuggar på mina inre organ.
Jag vill bara försvinna denna gången, jag vill bara vissna ett tag.
Ge mig koma, gör så jag slipper se världen ett tag, så jag slipper smärtan som dödar mig psykiskt.
Minns du den gången då jag sa, att du kan aldrig bryta mig psykiskt?
Jag hade fel.
Den dagen då du säger att du slutat älska mig, igår.
Den dagen dog jag inombords, mitt hjärta har ruttnat i mitt bröst.Nu ligger det och dammar, det möglar och rostar ihop.
Jag lever i ett skal, ett skal som får ont i magen, ett skal som tänker för mycket, ett skal som vill knäckat i mitten nu.
Snälla, bara säg det. Bara säg det. Så jag kan göra mig hel igen.
Så jag kan tillbringa mina dagar att bara dö, än att gå och vänta.
Det är så j*vla konstigt, för mina känslor var detsamma, var exakt som den dagen jag träffade dig.
Bara att vi behöver tid ifrån varandra, men jag vill bara veta ifall jag ska släppa min kärlek, eller hålla fast vid den tills dess.
Jag kan inte leva nu, jag kan inte tänka, jag vill inte ens le längre.
Ge mig det jag behöver, ge mig ett svar, så jag kan le igen.
Ge dig själv firheten, så du kan leva.
Gör oss båda en tjänst och inse fakta, så kluven kan du inte vara.
Det finns inget 50/50 i känslor, det finns inget kanske!
Det är ja, eller nej!
För jag väntar inte, jag tänker inte vänta på att du ska VETA.
Jag vill bara gå vidare, eller stanna kvar, jag kan inte göra båda.

Men jag vill bara säga förlåt, för de 500de bråket.
Jag kunde gett mig, jag kunde göra det jag stör mig mest på.
Jag kunde bara ge mig, ge upp bråket. Men nej då.
Jag fortsatte..
Så då, då får jag skylla mig själv att denna dagen kom.
Jag putte dig, jag pressade dig, jag tvingade dig hit.
Jag putte oss emot slutet, jag dra och slog oss genom väggar.
Jag bara fortsatte, när jag bara kunde slutat.

Men vill du inte ha mig längre, så hoppas jag att det finns någon som vill iallfall.
Jag hoppas då, att denna människa ens finns.
Men som sagt, man får väll nöjja sig efter man haft den rätta.

Är det dags nu?.. Är det dags att gå egna vägar?..
Det känns iallafall så..
Men jag hoppas iallafall att, OM du någonsin får för dig att tänka på mig.
Tänk på då vi hade det bra.. Då vi älskade varandra.. Då allt var bra!
Tänk på då vi kunde vara med varandra utan alla bråk & tjöt..
Tänk på när du mådde bra med mig.. På den känslan du fick när vi träffades första gången..
Tänk glatt, tänk posetivt..

Du är värd guld, du är värd mer än vad jag någonsin gav dig.
Jag gav för lite, jag kämpade för lite.
Du förtjänar att må bra, du förtjänar att inte bråka såfort du vaknar.
Du förtjänar en bra framtid, en framtid att se fram emot.
-Åh gud-

Om jag kunde, så hade jag spolat tillbaka till första dagen!
Gör om allt, gör allt rätt!
Ta tillbaka allt dumt jag sagt, ta tillbaka allt ont jag gjort.
Ta tillbaka alla bråk, ta tillbaka alla stunder då du mått dåligt med mig.
Om jag kunde så hade jag undvikit igår, undvikit just dom orden.

Men nu är allt gjort.. Nu är alla korten på bordet.. Nu är orden sagda..
Nu är bråken gjorda, nu är tåranra fälda, nu är smärtan inne.. Nu är slutet framme..

Jag gav aldrig det bästa av mig själv.. Tyvärr!
Och det är synd att man själv måste inse sånt, speciellt när allt ä som värst..
Men du kommer ju alltid sitta på min hand, du kommer alltid finnas här..
Men kanske inte alltid på samma sätt..
Du kommer vara en resa, en underbar resa jag ville fortsätta med, men vart tvungen att få ett slut..
Tack för denna resa, tack för att jag fik uppleva det jag aldrig upplevt förut..
Kärlek!

Tack..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet ju att jag vill bo i USA, har alltid velat flytta dit, har alltid velat prata engelska, har alltid drömt om att hitta någon därifrån, flytta dit och börja om.Men det känns som att den drömmen är så långt bort, och jag vill bara hoppa över all...

Ja, nu var man här igen. Och denna gången är det både posetivt och negativt.Vi börjar med det negativa först då, och det är  att jag är sjukt trött på Sverige. Sjukt trött på människor som konstant gör en besviken. Och nu känns det som att det inte e...

Jag förstår inte varför jag egentligen mår dåligt. Men nu mår jag sådär konstigt dåligt igen. Och får för mig att jag blivit galen. Allt jag säger känns inte som mina ord. Känns inte som att detta är min kropp längre. Jag låtsas? som att jag mår bra....

  Det fanns så mycket kärlek, det fanns där imellan allt det besvärliga.. Jag har rätt mycket längtan, jag saknar så oerhört mycket.. Det enda som var problemet var att jag var inte bara tillsammans med honom, utan jag var tillsammans med hans förä...

Fyfan vad jobbigt det är att läsa din blogg. Och ja, jag råkade hitta den när jag sökte på ditt namn på google. Vet inte varför, vet inte vad jag ville hitta, eller vad jag letade efter. Men din blogg bränner sönder i mig, att se att du älskar dina k...