Direktlänk till inlägg 16 januari 2011
Det finns nästan inget att säga.. Jo, men kommer inte på vad jag ska skriva än.. :P
Jag är arg, förbannad, ledsen, sårad, frustrerad, besviken...
Det har alltid varit såhär, det har alltid skitit sig, det har alltid fuckat sig.
Men jag får bara resa mig igen, borsta av mig och gå min egen väg.
Orkar inte med mer folk som tror att dom kan gå över mig, och jag tillåter dom tillochmed? Jag förstår inte vad jag tänker med..
Jag försökte denna gången, jag släppte allt denna gången, jag VILLE verkligen denna gången, jag trodde på detta denna gången.
Jag släppte in honom, jag öppnade mig (mer än vad jag NÅGONSIN gjort i ett förhållande). JAG ändrade mig, jag trodde jag ändrade mig till det bättre, men ändå så förklarade du för mig VARJE gång att detta inte kommer att funka, "detta funkar inte, detta funkar inte, detta funkar inte, detta funkar inte".
Jävlar vad roligt det var att höra det varje gång man bråka. Visst, jag var nog fan ingen ängel själv, men jag bad iallafall om ursäkt, jag fick ångest, jag fick dåligt samvete. Men det vet väll du inte vad det är?
Du som ville få mig att må dåligt, och gotta dig i det.
Det är lite konstigt om du tänker "nej, så var det inte".
För då behöver du verkligen en reality check..
Jag visste redan ifrån början att du hade mycket intressen, du hade mycket för dig. Och ja, jag fick mycket uppmärksamhet ibörjan. Men det betyder inte att jag ville att du skulle börja ta mig för givet.
FÖR DET VAR EXAKT DET DU GJORDE!
Du kan ju fråga vem FAN du vill, om du tror jag ljuger.
Jag mådde PISS, jag har fortfarande ont i magen, men jag mådde dåligt, jag grät mig till sömns,sen kunde jag knappt sova, låg och vred & vände på mig. Och allt detta för att du inte kunde höra av dig, när du visste mycket väl att jag har skickat till dig, jag menar, dog du verkligen av att gå och kolla telefonen IBLAND?
Jag menar, JAG som fick så mycket regler över att ha på min telefon, och svara på den när du ringer eller smsar. DU FLIPPADE TILLOCHMED ÖVER, när jag hade glömt mobilen hemma, och jag åkte iväg med mina SYSKON för att handla..
Och jag får inte ens flippa över lite pga att du inte svarar mig ALLS? :P
Jag säger bara såhär.. Sjukt!
Jag kan inte längre leva under dina regler, jag kan inte leva med att må dåligt, över att du inte svarar (Du som vet vad som finns för tankar i min hjärna, du har ju haft exakt samma tankar). Då borde du kunna sätta dig i min situation.
Det är egentligen DU som ska ändra dig, för det är inget jag kmmer att leva med. Du gav ju mig ett ulltimatum (Lämna dig eller lev med det typ) :P.. Helt jävla sinnes!
Jag ändrade allt för dig, förutom mina vänner och det. Och u kan inte ens röra ett finger för mig? (Menar inte att du inte gjort något för mig), Jag menar att du är så äckligt envis att du inte ens kan ändra en sådan litensak för mig. För att få detta förhållandet att funka. Näh, då skiter du i det istället.
Och det attityen får du väll leva med då, men då har du inget med mig att göra.
Då vill jag inte ens tänka på dig..
Jag kommer ha kvar minnerna, jag kommer ha kvar sakerna, jag kommer fortf älska dig, jag kommer att tänka på dig, jag kommer må dåligt nu & framöver.
Men jag ger mig inte nu, jag går vidare.
Och när/om du inser att du ville detta, så ska du ju kunna ändra dom små sakerna för mig.
Blir bara sårad att veta att du skiter i detta :P.. Jag vet inte ifall jag ska skratta eller gråta..
Nästan 8 månader, ner spolat.. ALLT för att du ville bråka jämt, allt för att du inte kunde ändra det med mina vänner.. Aja, men allt ditt tjöt om att detta inte funkar, ja, nu slipper du alla problem du hade med mig.. (Precis som du sa i telefon).
Hahah.. Och jag får skuld känslor? Och jag ska ändra mig? Och jag ska sluta vara med mina vänner? Och jag ska inte gör det, eller säga det..
Tack för att du krossat mig hjärta, tack för att du fick mig att öppna mig och sen bryter ner mig inifårn. Tack! (Y)
Jag vet ju att jag vill bo i USA, har alltid velat flytta dit, har alltid velat prata engelska, har alltid drömt om att hitta någon därifrån, flytta dit och börja om.Men det känns som att den drömmen är så långt bort, och jag vill bara hoppa över all...
Ja, nu var man här igen. Och denna gången är det både posetivt och negativt.Vi börjar med det negativa först då, och det är att jag är sjukt trött på Sverige. Sjukt trött på människor som konstant gör en besviken. Och nu känns det som att det inte e...
Jag förstår inte varför jag egentligen mår dåligt. Men nu mår jag sådär konstigt dåligt igen. Och får för mig att jag blivit galen. Allt jag säger känns inte som mina ord. Känns inte som att detta är min kropp längre. Jag låtsas? som att jag mår bra....
Det fanns så mycket kärlek, det fanns där imellan allt det besvärliga.. Jag har rätt mycket längtan, jag saknar så oerhört mycket.. Det enda som var problemet var att jag var inte bara tillsammans med honom, utan jag var tillsammans med hans förä...
Fyfan vad jobbigt det är att läsa din blogg. Och ja, jag råkade hitta den när jag sökte på ditt namn på google. Vet inte varför, vet inte vad jag ville hitta, eller vad jag letade efter. Men din blogg bränner sönder i mig, att se att du älskar dina k...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 | 14 |
15 |
16 | |||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 | 25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|