Du får allt att bli mitt fel.. Jämt! Vi blir ovänner, eller vad fan vi nu blir bara för att DU ser fel hela tiden..
Jag menar, asså.. Igår.. Hur i hela helvete skulle jag kontakta dig om jag hade pengarna när morsan tog min mobil? Och hur faaan skulle jag kunna ge dig pengarna om morsan inte ger mig dom?
Asså, jag vet att jag lovade.. Men jag vet aldrig vad fan som kommer att hända dagen efter.. Hur fan är det mitt fel?
Och du säger att du inte kan lita på mig längre? Allvarligt?
Du är den bästa vän jag någonsin haft, och ändå sa jag det till dig i förrgår..
Jag försöker få dena vänskapen att hålla, jag försöker och försöker.. Och det är alltid JAG som får säga förlåt för att DU säger att allt är MITT fel jämt.. ALLTID! Jag tror nog fan inte att du sagt förlåt en enda gång..
Jag har inte vart något annat än en vän till dig, vart där för dig, alltid i vått och tort! ALLTID..
Men det är väll bara jag som tänker så..
Och då kan jag väll säga förlåt "enu en gång" för att jag lovade dig, men du kan förfan få din hundra lapp när fan som hellst..
Och så flippar du för att min mamma gapar och skriker på mig? ALLVARLIGT TALAT!
Jag kunde inte höra av mig, och om jag nu hade kunnat det så hade jag ändå inte kunnat ge dig något..
Shit.. Jag blir riktigt sne på sånt här.. Hur fan skall jag kunna vara din vän om du kastar bort mig så fort ett fel kommer upp?
Jag ger mig okey? Jag ger mig! Jag ger upp!
Jag är tydligen inte den vän du ville att jag skulle vara..

ps. EN VÄN ÄR DEN SOM BEUNDRAR DINA FÖRTJÄNSTER OCH SER EGENOM FINGRARNA MED DINA FEL!