Skall jag bli som ett andra hjul?
Skall jag få vänta på honom nu då?
Skall jag få vänta tills han känner för att träffas?
Eller tills han har tid, ork och vill?
Jag menar.. Jag vill inte låta knällig, men jag då?
Jag vet han har mycket att göra, och han har tydligen många vänner han vill umgås med och som vill umgås med honom.
Men hur skall han skaffa sig en tjej om han inte ha tid för en?
Skall man inte fixa tid för alla? Eller kommer vänner alltid före "tjejen"?
Jag menar, jag trode vi skulle lära känna varandra mer, jag trode inte vi skulle prata, träffas några gånger och sen bara skita i allt.
Jag menar, visst det finns ju fler dagar vi kan ses, men same to you'r frindes!
Du kan träffa dom närsomhellst, dom kommer alltid vara dina vänner.
Men kommer jag alltid vara "den tjejen"?
Har du inte tid för mig, så kommer mitt tålamod rinna iväg, och intresset kommer ju följa efter om man säger så.
Vill man lära känna någon ny, ger man inte den lite tid i början och sen släpper lite på det?
Jag menar, kommer det alltid vara såhär?
Kommer du någonsin ge mig mer än 5min? 15min? 30min? 60min?
Jag vill inte ha minuter, jag kan räkna minuter, jag kan känna hur minuterna flyger förbi. Men tydligen inte du!
Jag vill ha en daaaag, spendera en dag med dig.. Shit!
Är det alldeles för mycket att begära? Förtjänar jag inte mer än det jag fått?
Jag har vänner, men det är inte ALLTID man vill vara med dom, det är inte alltid man vill gå ut och göra något med just dom.
Jag kanske känner att en dag kanske jag vill vara med dig, men DU har ALLTID fullt upp med annat.. ALLTID!
Hur mycket mer skall jag orka? Hur länge skall jag vänta? När får jag sluta kämpa för ditt intresse? Din lust att träffa mig?
Jag klarar inte av att bara få sms en dag, och ett telefon samtal nästa, och sen efter två veckor så har du tid att träffa mig här utan för i 20min.
Jag känner mig inte som "den tjejen", och håller det på såhär så kommer jag aldrig att göra det.
Jag vill inte vänta längre.. Jag har inte träffat dig på 5 dagar..
Asså, 5 dagar? hahaha.. Jag trode aldrig att jag skulle klara 2 dagar, jag har alltid fått uppmärksamhet ifrån den jag gillar och den som gillar mig.
Men jag får inte den uppmärksamheten ifrån dig..
Det känns som att jag kommer att kämpa för att få dig, sen kommer jag få kämpa för att få behålla dig..
Det känns som allt glider genom fingrarna för varje dag..
I morse var det bara massa tjöt mellan oss, sen har jag fått 4 sms ifrån dig och sen ringde jag dig i 7min typ.. Det är allt..
För varje dag så blir det mindre prat, jag kommer att tröttna!
Jag saknar dig, men jag kommer att tröttna på detta.. Förlåt!
Jag vill inte ge upp, det vill jag verkligen inte, men du ger mig inget att se fram emot, du kan inte lova, du kan inte bestämma, sen så får jag aldrig träffa dig. >_<
Allt känns konstigt för mig, det är FÖR nytt för mig, jag har aldrig fått kämpa såhär mycket för en kille, och jag har aldrig strumpat efter såhär mycket innan..
När du väl har mitt intresse, varför inte utnyttja tiden då?
Varför dödar du glöden i början? "om du förstår vad jag menar"
Gillar man någon, kämpar man inte för dom då?
Tycker man om någon, vill man inte umgås och prata med dom då?
Är man kär i någon, vill man inte ge lite tid till dom då?
Du är annorlunda ifrån vissa killar, men hur skall du kunna träffa en tjej om du inte har tid för en? Eller ifall du inte vill ha ett förhållande?
Jag menar, jag finns ju här nu? Varför träffar du mig inte då?
Varför vill du inte fortsätta det vi håller på med? Vill du inte ta det ett steg längre? Vill du inte ha mig?
Kan du inte ens ge mig en dag? En hel dag med mig?
Vad är det då jag väntar på? Vad är det då jag kämpar för?
Jag tycker om dig, jag gillar dig, jag är kär i dig.
Men är du verkligen det?
Är du verkligen redo för något mer?


Nu skall jag sova, godnatt på er!
Tjabba Tjena Ha de..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet ju att jag vill bo i USA, har alltid velat flytta dit, har alltid velat prata engelska, har alltid drömt om att hitta någon därifrån, flytta dit och börja om.Men det känns som att den drömmen är så långt bort, och jag vill bara hoppa över all...

Ja, nu var man här igen. Och denna gången är det både posetivt och negativt.Vi börjar med det negativa först då, och det är  att jag är sjukt trött på Sverige. Sjukt trött på människor som konstant gör en besviken. Och nu känns det som att det inte e...

Jag förstår inte varför jag egentligen mår dåligt. Men nu mår jag sådär konstigt dåligt igen. Och får för mig att jag blivit galen. Allt jag säger känns inte som mina ord. Känns inte som att detta är min kropp längre. Jag låtsas? som att jag mår bra....

  Det fanns så mycket kärlek, det fanns där imellan allt det besvärliga.. Jag har rätt mycket längtan, jag saknar så oerhört mycket.. Det enda som var problemet var att jag var inte bara tillsammans med honom, utan jag var tillsammans med hans förä...

Fyfan vad jobbigt det är att läsa din blogg. Och ja, jag råkade hitta den när jag sökte på ditt namn på google. Vet inte varför, vet inte vad jag ville hitta, eller vad jag letade efter. Men din blogg bränner sönder i mig, att se att du älskar dina k...