Ja nu sitter man och kollar på tv en Fredag och passar lillsyrran, visst är livet roligt? :P Neh, så skall jag inte säga. Det är roligt att spendera lite tid med min lilla syster, det är inte ofta jag gör det. Jag är skyldig henne den tiden, hon har tagit hand om mig i vissa tilfällen, nu är det min tur att vara stora syster. Hon är en underbar liten flicka, väldigt pokjig av sig. Det är bra, för då skäms hon inte, och det skall hon inte göra heller.
Jag ångrar verkligen dom gångerna jag var så himla taskig och tryckt ner henne, det är dags att växa upp. Jag kan inte vara kvar i 14 års ålderna, det är så dom små ungdommarna gör nu för tiden, trycker ner varandra. Det är liksom vi, dom äldre som skall vara dom positiva och stötta dom små så att dom orkar vara kvar i skolan och att dom orkar vara sig själva. Hon har alltid vart en liten buse :)
Jag är ändå 17år, fyller 18 om två månader, jag tycker det är dags att växa upp nu, jag måste kunna växa upp för att vara Idas stora syster. Det är vissa som inte förstår vad man menar, eftersom att vissa har inte småsyskon. Dom själva är någon annans småsyskon, och visst det är jag också men man borde veta när man sårar sina egna syskon eller när dom är ledsna. Dom måste ju ha någon att prata med, när det gäller mensen, killar, stilen, kompisarna och sedan resten som man upplever när man växer upp och blir äldre. Och jag känner att det är min tid att växa upp och vara den stora systern för henne, jag måste kunna vara den som säter sig och pratar med henne om allt möljigt. Och hjälpa henne med hennes läxaor när hon behöver det, fast man inte orkar. Det är ett måste för mig.
Från och med nu handlar inget om mig, nu är det familjen och att hjälpa min lilla syster genom skolan och hennes uppväxt. Jag säger inte att jag skall vara hennes "föräldrar" för det har vi redan två underbara föräldrar till. Jag skall vara hennes syster, och jag känner det att jag inte alltid varit det för henne. Dom andra två systrarna vi har, spenderar inte sådan tid med oss, så jag vet inte riktigt hur jag skall bete mig runt dom eller vad man skall säga alltid. Och därför vill jag att jag och min lilla syster skall ha ett bra syskon förhållande. Det är viktigt för både henne och mig.
Nej, nu skall jag sätta mig i soffan igen och kolla på simpson med lillsyrran.
Men jag kommer tillbaka, det lovar jag! ;)

jag älskar dig, lillsyrran! <3

xoxo pernilla

Idag så satt jag, petra och petra på ett café mellan järntorget och hagakyrkan, och planerade lite till framtiden. Hehe
Vi hade tänk att öppna ett eget café, som ligger centralt (stan).
Det är faktiskt en kanon idé, som jag kom på då. :D
Vet typ vad det skall heta och sådant dära, men man vet ju aldrig ifall det händer liksom så då måste man vara förbered.
Jag hade lätt skaffat ett café med dom två, bättre människor finns faktiskt inte. :)

Yes och imorgon skall jag och Petra på fest hos Maria, jag vet inte vad jag skall köpa, jag vet inte vad jag skall dricka, jag vet inte vad jag skall ha på mig, jag vet inte vart det ligger.. Jag vet ingenting! hahaha
Jag har liksom inga "fest kläder" om man säger så, skit också..
Jag vet iallafall att jag skall ha på mig mina snygga högklckade skor, sen får jag väll kolla vad det finns för kläder som gömmer sig i min garderob :).

Och nu skall morsan och farsan till volvo festen, eller den gala middagen, eller vad fan det nu är så jag är helt ensam hemma :D
Yesyes, det är göttans!
Volvo 50år eller något åt det hållet, vi älskar volvo :)
- ingen ford på våran gård, och ingen annan heller än volvo.
VOLVO - VI ORKAR VI LITE OCKSÅ ;P

xoxo pernilla

Jaa.. Änu en dag i härliga "paradiset".
Fick reda på igår att KR har vart kär i mig sedan vi började "umgås",
det kom som en chock faktiskt.. Ja så nu vet jag inte vad jag skall göra, jag känner liksom inget för honom. Inte så han gillar mig iallafall!
Och vi umgås liksom inte så ofta, eller ingenting alls rättade sagt.
Sista gången vi träffades var i sommras på den festen i Tuve, men herregud det var ju hur längesedan som hellst. Och han är fortfarande kär i mig?
Hmm.. På ett sätt så tror jag honom faktiskt inte, han har liksom inte träffat mig på ett halv år typ och vill fortfarande ha mig? Jag själv vet inte ens ifall jag är en sådan speciell person som han säger att jag är. Jag tror inte han vet så mycket om mig och jag tror inte han känner mig direkt mycket. Han är säkert bara "kär" i tanken på att vara "kär" i mig (om ni förtsår vad jag menar). Jag har tröttnat lite på killar nu faktiskt, jag fallar bara för killar med flickvän och sedan när dom tycker om mig så undviker jag dom. Vad är det för stört och för fel på mig egentligen? Jag kan ju bara inte vara helt frisk :P
Jag vill kunna gilla någon tillbaka, jag vill hitta någon som jag verkligen kan gilla. I det "stadiet" så har jag bara kännt så en gång. Då jag var tillsammans med Andreas, så kände jag faktiskt att "detta kan funka" eller att "han gillar jag verkligen" och det gjorde jag också. Alltså har jag bara vart riktigt kär en gång och det var i en kille som inte ens ville ha mig så länge. Två månader och en vecka funkade det "sådär" sen blev allt till skit och jag mådde hur dåligt som hellst. Det kanske är därför jag går efter killar med flickvän för att dom kan inte såra mig på det sättet jag blev första gången.
Det låter verkligen behöver gå till en pskykolog eller något, för jag faller för fort men jag kan inte vara tillsammans med personen, jag hittar alltid fel på personen som gör att jag inte vil ha honom mer, och passar det inte för mig så passar det aldrig liksom.
Och det med C, är nog bara en kille jag vill ha bara för att han har flickvän men gör han slut med henne så vill jag säkert inte ha honom längre.
Det var nog  bra att jag satte stopp för det nu annars hade jag säkert sårat honom oerhöt mycket.Och det vill jag inte, för att han har vart en sådan bra kompis i 5år och det vill jag inte kasta bort. Aldrig!
Jag hör inte av mig på ett par månader, kanske på ett år.. Jag vet inte än.. Men ett tag får det bli iallafall, för jag är inte redo att umgås med dig igen när jag känner såhär och du känner likadant. Det kommer bara fortsätta med en onda cirkeln.
Förlåt, men jag behöver tid.. Tid till att komma över dom här känslorna, för jag vill inte sumpa våran vänskap för en liten känsla som kom ivägen.
Men du har vart kanon dom här två månaderna (då det vart vi)..

Förlåt!

xoxo pernilla